Dags att ta stygnen

Efter 14 dagar var det dags att gå till distriktssköterskan och ta stygnen. Eller gå och gå, stappla fram med kryckor är nog mer korrekt ordval. 

Det var med skräckblandad förtjusning jag fick hoppa upp på britsen och plåstren plockades bort. Hur skulle det se ut. 16 clips satt det i 4 snitt. Det minsta ca 5mm det längsta 5cm. Allt såg bra ut så nya plåster och iväg jag gick. 

Lite visste jag då att inom några veckor skulle jag bli mycket bra vän med just det undersöknngsrummet. 

Första sjukgymnastik besöket

10 dagar efter operation var det dags för mitt första besök hos min nya sjukgymnast. Efter ett samtal med min ortoped efter operationen så ringade jag och pratade med den klinik som jag var hade bokat in mig på sen tidigare. Detta är samma ställe som jag gått till tidigare. Tyvärr så fick jag inte jättebra svar på mina funderingar och frågor. En nära vän gav mig rådet att testa ringa en annan klinik som jag hört bra om. 

Sagt och gjort jag ringde och vann högvinsten! Sen jag första gången träffade personalen så har det känts 200% på topp. Relevanta frågor har ställts och jag får övningar som passar mitt sportintresse. 

Vid varje besök görs ett sträck och böjprov och vi kan väl säga att det första besöken var det en kamp att räta ut benet. Att jag sedan skulle stå, lägga vikt och stående försöka böja och räta på knät. Ojojoj vilken utmaning det var. 

Efter 4 dagar var jag tillbaka för nytt besök, kontroll av hur övningarna gick och nya övningar. 

Första veckan efter operation

Den första veckan spenderades mest sittandes eller liggandes i säng/soffa/fotölj med benet i högläge. Med ispack för att hålla ner svullnaden.

Smärtan var inte allt för hemsk, men alvedon var en konstant följeslagare med inslag av oxycotin då och då när smärtan blev för intensiv. 

Mitt första rehabpass genomfördes enligt plan och också insikt i hur orörligt mutt ben faktiskt var. Efteråt började jag må illa  och smärtan var så intensiv att jag fick gå och lägga mig en stund innan jag kunde få i mig någon mat. De följande passen gick bra och rörligheten blev bättre och bättre. 

Medicinering efter operationen

Det var inte bara olika styrka i värktabletter som intogs dagarna efter operationen. Utan även en dunderkur penicillin och blodtunnande medicin. 

Allt som tas oralt har jag inga större problem med, men däremot att en gång om dagen i tio dagar ta en spruta i magen är inget jag uppskattar. 

Magen var rätt blå efter några dagar, att man trodde man skulle bli bättre för varje dag som gick är ett skämt. När man väl trodde att du klarar jag det utan blåmärken då träffar man en nerv. Om jag får välja tar jag lite blodvite över träffad nerv....

Torsdagen den 22/10/2015- operationsdagen

Jag skulle vara på dagkirurgen i Falköping kl 07:30 på morgonen nu duschad och redo. 

Man kan tycka att om man ska komma dit utan att ha ätit på 8h bör man kunna stiga upp och åka direkt. Men nej kvällen innan ska man tvätta hela kropp och knopp två gånger med descutan och på morgonen ska denna procedur upprepas två gånger. 

Framme på sjukhuset får man byta om till snyggkläder och förberedas för ingreppet. 

Operationen gick bra, men biverkningarna på all medicin och brist på mat resulterade i att jag fick en rejäl baksmälla. Vid 17 fick jag ytterligare medicinering då jag inte lyckades behålla

Någon mat efter uppvaket vid 12:30ish. 

18 hämtade mina föräldrar mig och jag fick pommes från McDonalds och vi körde hem till Varberg. Lägenhet med hiss är ett bra alternativ när man har svårt att gå i trappor. 

Long time no see part II

Göterborgsvarvet gick alltså inte som planerat, men planen efteråt var att ta tag i träningen och skaffa gymkort. Inga mer problem med höften och se till att vara i tipp topp form till operationen. Ju bättre form vid operationen desto snabbare kommer man tillbaka.

Sen kom verkligheten in....

Trände bra fram till midsommar, men ju bättre väder desto lättare att avboka sina pass för mddagar på uteserveringar m.m.
Sen har vi midsommarafton en dag jag var så trött att det tog mig 6h att ta mig från sängen till midsommarlunchen (som varade till 16 och jag dök upp 17). Sen var det lekar och alkohol och lekar är aldrig en bra ide, Ännu värre blir det när man lägget till en bit kartong och gräsmatta. Hoppade och mitt knä klickade till.

En vecka efter detta är jag ute med barndomsvänner på sociten i Varberg och halkar på dansgolvet där knät viker sig, Dagarna efter kunde jag knappt gå och knät var ömt och svullet.

Vi hoppar fram till början på augusti och seglar veckan där jag spenderar ca 10h om dagen ombord segelbåtar och kroppen blir rätt utmattad av detta, Så utmattad att när jag skulle gå under en fallen flaggstång en kväll så ville inte knät vara med igen.

Halta Lotta var tillbaka!

Hösten kom och jag var tillbaka på mitt gamla jobb som gick i 200% från den sekunde jag gick tillbaka in genom dörrarna. Fick en kallelse hem i brevlådan och datumet var bestämt, Den 9 september skulle operationen ske.

Den 8e september kommer jag till jobbet och kan knappt svälja. Bara att ringa operation och ställa in operationen och sen åka hem och bädda ner mig i sängen. Skojar inte när jag säger att jag var dunder förkyld i 4 veckor. Det gick från halsen. till näsan till bihålorna.

Fick ny tid och den 22e oktober opererades jag. Det är 5 veckor sedan, men jag tänkte framöver berätta om min operation och rehabiliteringen efter den.
Så under några dagar kommer jag att berätta om dessa 5 veckor och sedan fortsätta min berättelse fram tills den dag då jag faktiskt kan springa ett maraton.

Long time no see

Nyårslöftet kändes som ett lagom mål.
Inte ett enda av dessa mål kommer att nås till nyår.

I januari bytte jag jobb till ett mer fysiskt arbete och jag började trappa upp löpning, men tyvärr trappades annan träning ner. I februari började jag få ont i höften. Så pass ont att jag var tvungen att upsöka en naprapat inom en vecka då jag mådde illa av att gå i en trappa. Det visade sig att jag hade en rumpa som var förstark för min stackars ljumske och höftkulan drogs helt enkelt sakta men säkert ut ur sin höftskål.

Med några besök hos Erik på Kroppsforum i Uddevalla där han knäckte loss låsningar i rygg och höft, samt masserade loss en del knutor i rumpan. Dessa knutor trodde jag vid första besöket var ben, men han berättade att det bara var spända muskler. I början gick jag på behandling var 4e dag, och efter 3 besök släppte det.

Mellan besöken fick jag strecha och träna hemma. Han konstaterade att problemen med höften berodde på mitt skadade korsband i knät. Jag snebelastade och la all vikt i höften och inget i knät. Efter en del funderingar och samtal bestämmade jag mig för att ringa min ortoped på vårdcentralen för att diskutera mina alternativ då 6 månaders sjukgymnastik inte fått bukt på knät.

Sagt och gjort i mars var jag hos min ortoped och fick en remiss till kirurgen. I april blev jag kallad till kirurgen och efter en konsultation så beslutades det att jag skulle opereras inom 3 månader. Inom dessa tre månader kom ett sommar uppehåll på operation så till hösten skulle det ske.

Jag sprang Göteborgsvarvet eller sprang och sprang jag soppatorskade vid 17 km och sen vinglade jag i mål. Jag var inte tillräkligt tränad inför detta loppa pga alla höftproblem jag haft under våren.